Du är en tavla

Först stod bara stafliet där tomt. Lika tom som jag var när jag fick veta. Efter en vecka så fanns en tavla där. Helt vit.  Lika vit var jag i ansiktet som när du försvann. Nu har jag suttit och målat i en vecka, svart för ilskan som jag kände. Rött för tårarna och vitt för ensamhet. Det tog bara en vecka innan jag kommit över det. 

People always leave

Och det är, jag vet inte. Jag vet inte vad det är. Det är nå nytt. Nått annat.   

Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer
Du har dina moln
Och jag kan inte skingra dom
Kan inte låta dom va’

By the way så funkar det aldrig. Jag är på väg. En ny tavla. En ny historia. Nya minnen, ett gammalt hjärta.